Äntligen resultat

Efter mitt förra lätt deprimerande och pessimistiska inlägg som dock innehöll några kloka ord, så kommer det här vara ett mer positivt inlägg. Jag vet att många uppskattade förra veckans läsning, men jag hoppas att även det här blir uppskattat.
För fiske ska ha både motgångar och medgångar, det ska krävas lite tankeverksamhet bakom varje fisk och fiskepass. Skulle det vara så enkelt att man till exempel kan använda samma rigg, bete eller mäsk till varje art hade det enligt mig inte varit lika roligt att meta. Det är helheten från planering till fisk på mattan som jag uppskattar och lever för. Min besatthet, passion och livsstil kretsar kring alla dessa saker, man lever helt enkelt med sina motgångar, medgångar, tankar, idéer och funderingar dygnet runt alla dagar om året.

Nu till det lite mer positiva.
Efter mina senaste blankpass och nederlag bestämde jag mig tidigt förra veckan att besöka ån med siktet inställt på färnorna och istället låta gäddorna vila sig i form. Så i söndags tog jag lite sovmorgon och satte mig i bilen vid halv åtta, då färnan sällan nappar tidiga mornar. Kvällen innan hade jag fixat med lite olika beten, blandat mäsk och riggat spöt klart. Jag skulle hålla ner packningen ordentligt och se till att röra på mig ofta under fiskepasset. Så väl framme vid ån lite innan halv nio på söndagsmorgonen knöt jag på mig kängorna, tog min ryggsäck, spö, håv och stol och började vandra. Det är ganska igenvuxet då det inte är många som fiskar här, så man får slåss med vass, gräs och brännässlor lika långa eller längre än mig själv.

Vass, gräs och brännässlor i mängder så ån ens inte syns

Efter en kort vandring genom den svenska djungeln stannar jag till vid en plats som ser lovande ut för färnan, buskage på andra sidan och en mindre ficka där strömmen är lite lugnare och det blir även djupare bara någon meter innan mitt platsval.

Dagens första plats

Jag gör i ordning spöt, skruvar fast håven på skaftet och smyger försiktigt fram vid åkanten och trycker ned min bankstick. Öppnar väskan och funderar på om jag ska använda en feederkorg eller enbart ett päronsänke. Efter ett kort övervägande med mig själv får det bli ett päronsänke, mäsket får komma fram om det inte nappar alls. Sen kommer nästa svåra val, nämligen bete. Jag tar fram lite olika varianter, ost, räka, korv och bröd. Jag står och försöker hitta den där känslan att det ena ska fungera bättre än alla andra, tittar på ån och väljer sen det klassiska brödet. Jag bryter av en rejäl bit och fäster den på min Kamasan B983 i storlek 6 och svingar sen försiktigt ut tacklet till andra sidan, det är bara någon meter så jag ser till att hålla mig en bit ifrån åkanten vid utkastet. Jag håller mig lågt på huk vid spöt, stolen får ligga kvar på marken. Efter bara någon minut så indikerar spötoppen att något är framme vid min brödbit, små små pet och sen ett bättre spöböj. Jag lyfter snabbt spöt, känner lite motstånd men det visar sig snart vara en mört runt 3 hekto som sugit i sig brödet, den får snabbt sin frihet tillbaka.
Jag bryter av en ny bit bröd och svingar ut. Ganska omgående upprepar sig det tidigare scenariot med mört, så efter 30 minuter och någon mört senare bestämmer jag mig för att det är dags att byta plats.

Vid mitt nästa platsval finns det många olika ställen att fiska av, så här kan man spendera några timmar.

Återigen tar jag en bit bröd och svingar ut tacklet. Direkt får jag några pet och ännu en mört har sugit i sig brödbiten.
Jag byter bete till räka istället, det brukar fungera på färnan och mörten låter oftast den vara i fred ett tag. Jag kastar ut på en ny plats, ett bakvatten där två strömmar möts precis nedanför vilket borde hålla färna. Det går 10-15 minuter, jag hinner med ett par koppar kaffe och ska precis ställa mig upp och tömma blåsan när spötoppen visar på napp, snabbt lyfter jag spöt och möts av bra motstånd. Fisken tar sig ut i strömmen och jag får ge bra med sidopress för att den inte ska lyckas smita bakom en vass lite längre fram. Jag lyckas efter en stund styra in en fin fisk i håven. Färnan får ligga kvar och vila sig i håven medans jag plockar fram kamera, avkrokningsmatta, måttband, våg och vågsäck.
Vågen visar 1.89 kilo, vilket är nytt personligt rekord för mig, inget monster men en bra start då det här är min första säsong jag metat efter den vackra fisk.

Efter att den återigen fått vila en stund i håven är det med knuten näve och ett rejält leende jag ser den simma tillbaka.

Efter jag sagt hejdå till färnan går jag igenom så mitt tackel är helt och knyter även dit en ny krok.
Jag använder mig av Enterprise Tackles Adjuster Link vilket är en otroligt smidig lösning när man fiskar med paternoster tackel. Man slipper knyta dit sitt sänke på huvudlinan och kan istället snabbt och enkelt justera avståndet från päronsänke/feederkorg utan att knyta om. Den enda knuten man får på sin huvudlina är till kroken.
Det finns även en liknande lösning för running rigg och det finns bra beskrivningar på förpackningarna hur man sätter ihop det hela.

På linan till mitt päronsänke har jag knutit dit ett lekande i storlek 12 och sen satt dit en speed link i lekandet, så jag snabbt kan byta vikt eller feederkorg utan att behöva knyta om. Sen har jag tagit ett tail rubber över så det inte ska kunna trassla sig i huvudlinan.

När allt var i sin ordning igen satte jag dit en ny räka på kroken och kastade ut på ett nytt ställe som liknade det förra. Jag plockade fram mina mackor och drack ett par koppar kaffe till, men inget händer på platsen på 20 minuter så jag vevar in och byter bete till en bit ost. Kastar ut på samma ställe och det tar bara någon minut så får jag några pet, jag krokar men missar fisken. Jag sätter dit en ny bit ost och katsar ut igen, men tyvärr så händer inget mer. Jag låter platsen vila lite och provar ett nytt ställe en bit nedströms. Men här händer det inget så efter 30 minuter går jag tillbaka till förra stället där jag missade en fisk. Jag provade återigen med räka, nu hade jag bara 10 minuter på mig innan jag måste gå tillbaka och åka hem. Så alla grejer är nerpackade och jag ska återigen tömma blåsan när det gungar till ordentligt i spötoppen och jag lyckas kroka fisken med gylfen öppen. Tur jag inte hann komma längre med tömmingen för det hade blivit en konstig drillning av fisk!
Igen är det bättre motstånd men snart ligger det en vacker färna i håven. Den får vila lite medan jag tar fram avkrokningsmattan och kameran. Jag låter bli att väga den men uppskattar den till lite över kilot, men en väldigt fin fisk som har möjligheterna att växa sig stor.

Bjuder på ett klassiskt "gylfen är nere kort" också

När färnan har fått vila lite i håven är det med glädje jag ser den simma tillbaka, en perfekt avslutning på en riktigt trevlig dag vid ån.

Vill man lära sig mer om färnan och mete efter arten så rekommenderar jag skriften Färnan - min favoritfisk, jag har skrivit om skriften i ett tidigare inlägg och var man kan beställa den.
Ni hittar det inlägget här.