tisdag 15 september 2015

En sån dag

Efter förra helgens flötestrollingpremiär med dött bete efter höstgäddorna var jag taggad för att göra ännu ett försök. Så i söndags ringde klockan vid 05:00, på med lite kläder och sen vänta på att kaffet skulle bli klart. När jag stressat färdigt kaffebryggaren och hällt upp det svarta guldet i termosen gav jag mig iväg. Väl framme vid sjön var det bara att packa båten med prylarna och bege sig ut. Klockan hade blivit kvart över sex när jag lade ut mina flöten och började ro. Vinden var måttlig från sydost, och fram emot dagen skulle den öka och vända sig till ren ostlig. Så inte de bästa förutsättningarna enligt mitt tycke. Men alltid skönt att få komma ut och fiska lite.



Jag drev sakta runt med vinden och sörplade på kaffet och efter nästan två timmar utan ett pet på grejerna så fick det bli frukost, och ännu en kopp kaffe. När jag sitter och tuggar på mina mackor och stirrar på mina flöten hör jag ett skvalpande ljud och tittar bakom mig, där kommer det en annan båt med två herrar i som tydligen har bestämt sig för att de ska fiska exakt där jag är. När de är ungefär 10 meter från mig svänger de undan lite men passerar väldigt nära mina flöten. Jag hälsar och tror såklart att de ska hälsa tillbaka, men nej de kör bara förbi och blänger lite på mig. De försvinner en stund men kommer snart tillbaka och börjar sen köra åt alla möjliga håll runt mig. Antingen trodde de att jag visste var fisken var eller så ville de bara fiska just på de platserna jag var på.. Tur sådant inte inträffar allt för ofta.

Vid 10:00 hade jag fortfarande inte haft ett napp, pulsen steg lite en gång men det visade sig bara vara en sten som fattade tycke för min betesfisk. Vinden hade nu ökat så jag bestämde mig för att förflytta mig till lite lugnare vatten för en stund och även slippa mina förföljare ett tag.



Jag rodde runt i en lugnare vik och efter ett tag så gungar det till i spötoppen med ett par efterföljande knarr i baitrunnern, men sen tyst. Vevar in och kollar betesfisken, det är några rispor i stjärtspolen så något var där och smakade försiktigt. Så jag tar ett varv till men det ger inget. När klockan är 11:00 blåser det riktigt ordentligt, jag bestämde mig för att göra en sista drift utmed en kant. När jag närmar mig slutet av kanten så drar det iväg på ena spöt. Fäller bygeln snabbt och låter gäddan ta lite lina. Sen sätter jag in mothugg, det blir stumt och spöt böjer sig ordentligt, känner ett par riktigt bra knyck i andra änden. Men sen så händer det som inte får hända, den släpper! In kommer det bara en söndertrasad betesfisk. Tomheten som infinner sig när man missar en bättre fisk är bland det värsta som finns. Det går aldrig att förklara för någon som inte fiskar, men just där när det har hänt då vill man bara lägga sig ner i fosterställning och gråta. Fast när det får gå en stund övergår tomheten och förtvivlan till revansch, då blir man envis och får horn i pannan. Men det är väl en av anledningarna att man fortsätter, för den där tappade fisken kunde ha varit drömfisken, och den finns kvar. Så det är bara att återvända och nöta vidare. För är det något många sportfiskare har så är det ett starkt psyke och en vilja av stål att nöta, nöta och nöta för att kanske en dag få fånga sin drömfisk.

Efter jag återvänt från min tomhet så tar jag en drift över samma ställe igen, men det blir inget mer och tillslut får jag se mig besegrad. jag blir nollad, jag blir det fula ordet, jag BLANKADE! Det var bara en sån dag helt enkelt!
Fast jag kommer återvända så snart jag kan för att blanka är även en del av det bästa som finns, nämligen att fiska!
Jag hoppas att min bedrövliga dag kan glädja några läsare, för jag tycker vi behöver dela med oss av blankpassen med, då vi alla har haft sådana.

Till sist tänkte jag tipsa er att kolla in Tips och Trix sidan på bloggen, där hittar ni bland annat artiklar jag skrivit för Magasin Mitt Fiske. Men även äldre inlägg på boktips, guider och gör det själv prylar.
Ni hittar till sidan HÄR.
Glöm inte heller att gilla min Facebook sida och har man Instagram finns jag även där @ensamvargensfiske.


2 kommentarer:

  1. Vad vore fiske utan blankpassen? Det är tack vare dem som vi uppskattar fångsterna. Nästa gång släpper den inte!

    Ha en bra kväll!

    John

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så John!
      Dessa blankpass triggar igång mig ännu mer, efter man lämnat fosterställningen förstås :) Blankpassen behövs också för att reflektera och få igång de där sista hjärncellerna att fundera på varför man blanka, vad kunde man gjort annorlunda osv. Så man behöver blankpassen även om det svider lite o tappa en bättre fisk. Men som du skriver, nästa gång släpper den inte!

      Ha en trevlig dag!
      Mvh
      Christian

      Radera

Configuration After installing, you might want to change these default settings: