Äntligen lite fiske

Förra söndagen så var det äntligen dags att få fortsätta jakten på de gröna sjövargarna.
Veckan innan så kontrollerades väderapparna noggrant som vanligt, tackel fixades, krokar slipades och knutar knöts om. Mackor med gräddost gjordes klara på lördagskvällen och kaffebryggaren laddades.

Klockan ringde vid lite efter sex på söndagsmorgonen, studsade upp som vanligt och ut i köket för att få igång bryggaren så dagens första kopp kaffe kunde avnjutas. Vid sju så svängde dagens besök upp på garageuppfarten, vi lastade bilen full med fiskeprylar och satte sedan av mot sjön.
Båten fylldes med spön, väskor, håv och hinkar, sen var det bara till att börja ro ut till dagens första plats.
Temperaturen hade sjunkit under hela veckan med någon minusgrad på natten så vattentemperaturen hade också sjunkit rejält, ekolodet visade 3.5 - 3.7 grader. Vi körde med 4 spön ute så även om det var kallt i vattnet så skulle väl någon gädda hugga!
Vi hade en svag sydvästlig vind och en temperatur på 1-2 plusgrader, men med en blå himmel och en sol som tittade fram. Tänkte att det skulle nog inte bli så kallt idag, men oj vad fel jag hade.

Stimmen av bytesfisk stod inte längre samlade som de gjort tidigare, troligtvis på grund av att vattentemperaturen sjunkit så vi fick ro runt lite mer än vanligt innan första kontakten av gäddan kom. Tyvärr så tog den väldigt försiktigt och spottade lika snabbt.
Men vid nio kom det berömda niohugget och Andreas landade snart dagens första, en liten snipa men det var ändå välkommet då det redan börjat bli kallt.
Ny betesfisk åkte på och mer kaffe hälldes upp, händerna började skifta åt det blå så jag fick leta upp handskarna innan vi fortsatte.

4 flöten på släp

Nötte vidare och började så sakta se ett mönster på vilka ställen vi fick något pet på betesfiskarna så bestämde att köra vidare på dessa ställen och förhoppningsvis kunna lura någon mer till hugg. Runt halv elva kom så dagens andra gädda upp. En liten till, och jag som sagt att snittvikten varit hög med få snipor och så lyckas Andreas kroka 2 små samma dag, så kan det gå.

Hade man suttit inne och tittat ut en dag som denna så hade det varit lite åt en vykortsbild, blå himmel, solsken och svag vind, men det man inte ser inifrån är den råa kylan som började komma åt överallt nu. Fötter och fingrar börjar ta rejält med stryk, men det enda jag kunde tänka på var Håkan Franssons ord från föredraget jag besökte tidigare, det handlar om pannben, du måste nöta. Hade jag varit själv i båten denna dagen hade kanske mitt pannben inte varit lika hårt, för det började bli grymt kallt och kroppen rejält stelfrusen. Men på med ny betesfisk och fortsätta nöta vidare där vi hade haft kontakt med gäddorna.

Nöta nöta nöta

Mer kaffe dracks men snart började det eka tomt i termosen och ostmackorna var slut, vi pratade fiske och rodde vidare. Napp på Andreas yttre spö, men det spottades ganska omgående så han veva in och kollade betesfisken. Såg ok ut så han släpper ut igen, men så försvinner flötet och kommer upp igen. Det guppar lite märkligt och snart börjar det åka ut åt sidan. Mothugg sätts in, fast fisk som följer med in utan större problem. Vid båten gör den någon rusning men en köldstel gädda ligger snart i håven. Vi mäter den till 91 cm, får väl ändå anses som en bättre fisk en seg dag som denna.

Lite efter 13:00 ger vi upp och börjar packa ihop, fingrarna är så stela nu så det går knappt att plocka ihop. Att stå i båten är en ren kamp då fötterna är avdomnade och knäna känns som jag skulle vara närmare 70 år, men tillslut så är vi på land igen och beger oss hemåt till värmen.
Tack för en trevlig men väldigt kall första advents gäddjakt Andreas!

Skitfiske på er till nästa gång!