Det var nära

Fiske för mig är så mycket mer än att bara kroka fisk. Fisket har blivit en del av mig, det genomsyrar det jag gör varje dag även när jag inte fiskar. Jag tar på mig en T-shirt på morgonen där det nästan alltid är ett fiskerelaterat tryck, är det inte det så känns det bara konstigt. Mössan som åker på nu när det är kallt ute är en från "ge fan i våra vatten". När jag har tid att läsa en bok eller tidning är det alltid fiske. Ja ni fattar, jag drömmer, andas och lever fiske. Det är inte längre en hobby, det har blivit min livsstil.

Det jag vill ha sagt med detta är att i söndags åkte jag ut på ett flötestrollingpass och fick uppleva både det ena och det andra.

Klockan ringde 05:40, bilen var packad sen dagen innan så mackor och kaffe hamna i väskan och kläderna åkte på. Var framme vid sjön kvart över sex, lastade ur bilen och fyllde båten med spön, väskor, hinkar och ekolod. När allt var i sin ordning och betesfiskarna var i vattnet så började klockan närma sig sju, dimman låg tät över sjön och man hörde fisk vid ytan på sina ställen.

Dimman ligger tät över sjön

Jag glider sakta fram över spegeln och bara njuter, kanske inte det bästa fiskevädret men det är något mystiskt med dimman som omsluter sjön.
Efter knappt 30 minuter så börjar solen så sakta pressa sig igenom dimman och jag får uppleva en helt fantastisk soluppgång. När jag sitter där ensam i båten med tystnaden som enda vän så känner jag bara ett lugn som inte kan infinna sig på någon annan plats på denna jord just där och då.
Ren magi för vilken själ som helst.

Trolskt

Fantastisk soluppgång

Folk väljer att ligga kvar i sina sängar, ser en ny film på biografen eller socialiserar på ett fik med sina telefoner och glömmer helt bort magin som naturen har att erbjuda. Jag säger inte att deras val är fel, alla är vi olika och väljer olika livsstilar och hobbys här i livet och tur är väl det.
Men för mig är en fantastisk soluppgång eller en tät dimma över sjön en del av de sakerna jag vill uppleva med fisket som livsstil.

Efter en stund så återgår jag till fisket, det är mycket rörelse på ytan och ser även betesfisk på ekolodet kring branterna. Vinden börjar så sakta komma, mer och mer av spegeln på sjön försvinner.

Bra fart på fisken vid ytan

Klockan tickar på, flötena förblir ovan ytan och demonerna börjar sakta komma krypandes över axeln. De där demonerna som börjar viska i örat att idag kommer du blanka, man hör nästan ett hånskratt. Det gäller att försöka stå emot dessa demoner och nöta vidare, så länge betesfisken är i vattnet har jag en chans. Glider närmare en kant där jag haft bra resultat tidigare, här kommer ett flöte dyka var positiv hinner jag tänka. Plötsligt dyker flötet och linan börjar lämna rullen, ger gäddan lite lina och sätter sen in mothugget. Känner ett par gungningar och sen händer det som inte får hända, gäddan kliver av! Tomheten som rinner över mig efter timmar utan ett litet pet, den känslan går inte att beskriva för någon som inte varit där själv. Men återigen så är det en del av mitt fiske, min livsstil och jag skulle inte vilja vara utan känslan heller. Hade man vunnit varje gång hade nog inte adrenalinet pumpat när man drillar fisk eller haft en puls strax över max på en halv sekund när flötet dyker eller när det tar stumt i mothugget.

Efter en stund av tomhet så återvänder jag till verkligheten, justerar flötesstoppen så båda spöna fiskar på ungefär samma djup då gäddan högg på det närmast botten innan jag släpper ut flötena igen. Nöter på ett tag till och inser att klockan börjar närma sig hemdags, tar ett snabbt beslut och vevar in och gör en snabb flytt. Tar sista driften i en ganska smal djupfåra i sjön, hinner knappt halvvägs när det gungar till i spöt och flötet dyker, baitrunnern tar ton.
Sätter in mothugg och möts av bra gungningar i spöt, fast fisk. Gäddan håller sig nere mot botten men efter en stund får jag in henne till båten och några rusningar senare är gäddan färdig. Krokar av och lyfter in henne i båten, tar ett mått och en snabb vägning innan hon får simma tillbaka, 6.8 kg och 99 cm.
Det var nära, men bara nära, att det blev ett bompass.

Hon bjöd på en bra fight

Dagen gick från en dimmig morgon till en magisk soluppgång. Vände till små onda tankar om blankning till tomheten för en tappad fisk, till glädjen att få lyfta in en fin gädda i båten. Man ska ha motgångar och medgångar för att njuta fullt ut av sitt fiske. Planeringen, förväntningarna, ovissheten, motgångarna och medgångarna när man lyckas med sina utsatta mål.
Det är det här som jag älskar med fisket som livsstil.

Skitfiske på er till nästa gång!